Posts Tagged With: personlig utveckling

Forma det liv du vill ha, om konsten att uppnå sina mål

Vissa gillar devisen om att ta dagen som den kommer och inte bekymra sig så mycket för framtiden, carpe diem, och visst låter det som en befriande inställning till livet, men de flesta skulle ändå göra sig själva en stor tjänst genom att dra upp några grundläggande riktlinjer för sina liv, samt utvärdera dessa riktlinjerna med jämna mellanrum. Tänk tillbaka på åren som gått och fråga dig själv om du är nöjd med den tid som passerat, och om du är nöjd med din situation idag. Själv är jag i det stora hela väldigt nöjd, men det finns ändå mycket jag skulle ha gjort annorlunda eller bättre, eller mycket jag skulle ha velat göra över huvud taget. De som överkommit svåra sjukdomar eller olyckor säger ibland att man ska leva varje dag som att det vore den sista, och det är inget fel med den principen, bortsett från det faktum att om jag skulle leva den här dagen som att det vore min sista så hade jag inte gått till jobbet, och jag hade definitivt inte haft många ören kvar på bankkontot vid dagens slut.
Jag lever med inställningen att jag kommer dö av hög ålder, många långa år från nu. Det viktigaste för mig när den dagen kommer är att jag vill kunna känna att jag är nöjd med hur jag levt mitt liv, att jag inte bara lutat mig tillbaka och låtit åren passera. Samtidigt måste man hitta balansen mellan strävan att nå framgång, och en livsinställning där du inte ställer för höga krav på dig själv. Annars kommer din vardag kännas väldigt stressad.

Oavsett om du är intresserad av att dra upp storslagna och långsiktiga riktlinjer för ditt liv, eller bara vill sätta några mål för de kommande veckorna så hittar du förhoppningsvis mycket inspiration i det här inlägget. Låt oss gå igenom en effektiv trestegsraket för att nå dina mål! Läs mer

Annonser
Categories: Personligt & Utvecklande | Etiketter: , | 1 kommentar

Recension: The Flinch, av Julien Smith

 I mitt nuvarande jobb som väktare passerar oftast dagarna (och nätterna) utan att något märkvärdigt händer. För det mesta jobbar jag ensam i ett relativt lugnt tempo, där arbetsuppgifterna sällan drar till sig mer uppmärksamhet än att någon riktar blicken mot mig ibland, för att jag bär uniform. Glad är jag för det, då jag inte är den personlighetstyp som gillar att stå i centrum, med allas blickar mot mig. Rätt vad det är kommer dock stunden då man förväntas ta ett kliv fram och synas eller höras. Då man får kliva in i en fullsatt föreläsningssal och be om legitimation på den lärare som just står och föreläser eftersom ett larm har löst ut i precis den salen, eller då man i en folksamling på ett köpcentrum behöver höja rösten, be om folks uppmärksamhet och se till att de flyttar åt sidan för att lämna plats åt utpasserande.
På senare tid har jag fått arbetsuppgifter som går ut på att sitta i säkerhetscentralen på ett välkänt svenskt möbelvaruhus. En väldigt stillsam och lugn arbetsuppgift, ända tills telefonen ringer, och någon ber mig göra ett utrop i varuhusets högtalarsystem om att föräldrarna till ett bortsprunget barn uppmanas komma till entrén. När det samtalet kom första gången blev jag genast torr i munnen, svettig om handflatorna, darrig och vek. Jag hatar ju att tala inför folk. Vid det tillfället hade jag två möjligheter. Att sticka ut huvudet genom dörren och be någon av de kontorsanställda att göra utropet, då det är något de är vana vid att göra hela dagarna. Eller att ta mig samman och göra utropet själv, då det definitivt inte är första och sista gången jag förväntas göra det. Så jag gjorde det. Vad jag gjorde var att konfrontera en av de saker jag känner mest oro inför, och det är exakt vad den här boken handlar om. Läs mer

Categories: Böcker & Film | Etiketter: , , | 1 kommentar

Blogga med WordPress.com.