Recension: The Flinch, av Julien Smith


 I mitt nuvarande jobb som väktare passerar oftast dagarna (och nätterna) utan att något märkvärdigt händer. För det mesta jobbar jag ensam i ett relativt lugnt tempo, där arbetsuppgifterna sällan drar till sig mer uppmärksamhet än att någon riktar blicken mot mig ibland, för att jag bär uniform. Glad är jag för det, då jag inte är den personlighetstyp som gillar att stå i centrum, med allas blickar mot mig. Rätt vad det är kommer dock stunden då man förväntas ta ett kliv fram och synas eller höras. Då man får kliva in i en fullsatt föreläsningssal och be om legitimation på den lärare som just står och föreläser eftersom ett larm har löst ut i precis den salen, eller då man i en folksamling på ett köpcentrum behöver höja rösten, be om folks uppmärksamhet och se till att de flyttar åt sidan för att lämna plats åt utpasserande.
På senare tid har jag fått arbetsuppgifter som går ut på att sitta i säkerhetscentralen på ett välkänt svenskt möbelvaruhus. En väldigt stillsam och lugn arbetsuppgift, ända tills telefonen ringer, och någon ber mig göra ett utrop i varuhusets högtalarsystem om att föräldrarna till ett bortsprunget barn uppmanas komma till entrén. När det samtalet kom första gången blev jag genast torr i munnen, svettig om handflatorna, darrig och vek. Jag hatar ju att tala inför folk. Vid det tillfället hade jag två möjligheter. Att sticka ut huvudet genom dörren och be någon av de kontorsanställda att göra utropet, då det är något de är vana vid att göra hela dagarna. Eller att ta mig samman och göra utropet själv, då det definitivt inte är första och sista gången jag förväntas göra det. Så jag gjorde det. Vad jag gjorde var att konfrontera en av de saker jag känner mest oro inför, och det är exakt vad den här boken handlar om.

Många skulle tycka att det inte är någon större grej att prata inför folk. Särskilt inte då man är dold bakom en mikrofon i ett rum där ingen ens kollar på en, men de som utan problem kan ställa sig på en scen och tala inför folk har med hundra procent säkerhet istället andra situationer som skrämmer dem. The Flinch är en bok (helt gratis att ladda ner från Amazon) som handlar om att få sin värld att växa genom att lära sig bemöta sådant som känns obekvämt, smärtsamt eller pinsamt, och som i andra fall utgör ett hinder för dig. En flinch är alltså den delvis medfödda, delvis inlärda funktionen hos sig som får dig att rygga tillbaka för möjlig förestående fara. Då det inte finns något vettigt motsvarande ord på svenska väljer jag att framöver kalla begreppet för flinchen, trots att det låter riktigt fånigt.

Utan flinchen skulle vi förmodligen inte bli särskilt långlivade, särskilt inte i äldre tider då vi mötte faror som i princip inte längre existerar. Poängen är dock att denna primitiva och uråldriga reaktion i alldeles för många fall blir ett hinder för oss i den moderna, skyddade värld vi lever i idag. Det är en funktion som inte går att radera, men den går att styra, att använda till sin fördel, och den går att överkomma. Steg nummer ett är dock att lära dig känna igen den.
Om du tänker tillbaka så kommer du lätt på flera tillfällen då du ångrat saker som du inte genomfört. Man får ofta höra att det är vanligare att ångra saker du inte gjorde, snarare än att sådant du gjort men som du kanske borde ha låtit bli, och det ligger en hel del sanning i det.
The Flinch är inte en bok som uppmanar dig att söka efter fara, eller efter utmaningar du kanske inte ens är intresserad av att överkomma. Ditt liv är gissningsvis ändå tillräckligt fyllt av hinder du behöver ta dig förbi för att nå dina mål, lära dig nya färdigheter, tala med den där tjejen/killen, säga vad du egentligen tycker på personalmötet, vid löneförhandlingen, osv osv. Skulle det kunna vara värt att lära känna igen de situationer där du undviker det obekväma trots att du borde fortsätta framåt? eller de tillfällen då du står inför en utmaning som du borde genomföra, men ändå väljer att undvika? Ibland medvetet, men lika ofta omedvetet. Lär dig känna igen flinchen, och den kommer vara synlig för dig för alltid.

I boken beskrivs livet som en korridor, där du hela tiden passerar dörrar som du kanske borde öppna och undersöka istället för att automatiskt fortsätta framåt i samma vardagliga bekväma tempo. Dörrarna döljer utmaningar och möjligheter, som du oftast kan bemöta utan att det leder till allvarlig fysisk, psykisk eller social skada, men som kanske gör lite ont eller känns som att de är för svåröverkomliga. Det låter kanske som en flummig självhjälpsbok, men den är praktiken ganska rättfram och du förstår säkert redan nu huvudbudskapet, utan att ens ha läst boken. Den kan förstås tyckas sakna direkt koppling till kost och hälsa, men vad är det egentligen som får dig att varje år misslyckas med dina nyårslöften om en sundare kosthållning, om inte flinchen som får dig att välja det bekväma istället för det obekväma. Eller flinchen som får dig att skippa kvällens träningspass bara för att det regnar ute.

Så hur känner jag idag inför att göra utrop i högtalarsystemet?
Fortfarande en pirrande känsla i magen när jag blir ombedd att göra det, men det finns inte längre någon tvekan. En slurk vatten för att få bort det torra i munnen, och sen är det bara att köra. Det känns till och med lite kul.
Betyder det att jag nu överkommit rädslorna i mitt liv? Inte på långa vägar, men jag har överkommit just den lilla rädslan, och för varje gång jag väljer att konfrontera ett i grunden ofarligt hinder så växer jag. Tro mig, när det gäller mig så finns det mycket att jobba med.
Kanske gäller detsamma för dig😉

Så nu när jag utlämnat mig själv lite grann, vilken flinch i ditt liv skulle du behöva ta dig förbi? Skriv gärna en kommentar, och då boken är snabbläst och gratis, läs den.

Categories: Böcker & Film | Tags: , , | 1 kommentar

Inläggsnavigering

One thought on “Recension: The Flinch, av Julien Smith

  1. Jag har i många år haft mottot ” är du rädd för något – gör det genast!” På så sätt har jag utmanat många av mina rädslor och växt som människa. Framförllt genom att upptäcka att saker sällan är så farliga som jag trott och att det istället öppnat upp möjligheter för mig… min största flinch nu och sedan lång tid bakåt har varit att visa mig sårbar som jag sett synonymt till svag. Vilket är helt fel, men den flinchen (utmaningen/rädslan) har jag svårt att råda bot på trots att jag är medveten om den! Lycka till med din flinchar… go get ´em!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: